Gudrun Carlsson

Jag köpte denna fantastiska bil, Volvo XC70 D5 Summum 2006, helt ny. Var så glad och stolt och bilen har varit superbra under alla år. Oavsett väder har den startat och gått perfekt, varit stark och snabb då den dragit husvagn, aldrig svikit oss. Över 22000 mil har vi rullat tillsammans, den var som ny inuti och det fanns inte en rostfläck. Utan tvekan den bästa bil vi haft.
Men så hände något i maj månad, den ville inte starta hemma och en bärgare körde den till verkstad för kontroll. Ett motorhaveri, helt utan förvarning, hade skett och en reparation skulle kosta över 50.000kr. Tyvärr fick vi ta beslutet att lämna den till skrot, men det visade sig att en kille, som jobbade med gamla bilar, ville köpa den för 3000kr, därför att den var så fin i övrigt, och skulle själv reparera den och hoppades på att få den körduglig igen. Kul för oss att han uppskattade vår gamla Silverlady och kanske får vi se henne ute på vägarna igen.

Jag tog mitt körkort 1965 och har allt sedan dess haft en egen bil av lite olika modeller. Den första var en gammal bubbla, en VW. Nu ville jag såklart ha en egen bil igen, det blev en tjejracer, en Volvo XC40, T5 AWD, 2018. En snabb och rolig SUV.

Jag har haft ett långt uppehåll i mitt bloggande. Samma sak med mitt engagemang på Facebook, där jag begränsat mig en del. Följer inte längre dess stressande regler att vara uppdaterad vad som händer 7/24, kommentera och lägga in passande “emoij”. Jag publicerar lite bilder ibland, men intresset är inte så stort från “FB-vänner”, men några trogna goda vänner följer oss med intresse och kommentarer, det uppskattar jag såklart.

Har under året fokuserat på min hälsa, varit försiktig med tanke på den fortsatta pandemin. Men under våren fick jag mina två viktiga vaccinationer, likaså Per, så vi har känt oss någorlunda skyddade.

Vi tog också ett beslut i maj att sälja vår husbil. När den skulle besiktigas i slutet av maj 2021 hade den inte lämnat vår parkering utanför huset sedan oktober månad 2020. Ett så dyrt fordon i inköp plus driftkostnader som försäkring och skatt och så står den bara oanvänd. Det kändes inte bra, blev också en form av stress. Vi blev begränsade i användningen pga pandemin. Den lämnades in till en husbilsmäklare och efter en månad var den såld, vi fick bra betalt och förlorade inte så mycket på affären. Nu står vi utan fritidsfordon, har tänkt gå tillbaka till husvagn. Det passar vår livsstil med hundarna ute i skog och mark bättre. Under hösten, vintern skall vi se oss om efter en lämplig husvagn.

Men jag måste skriva att vi gjort några fantastiska upplevelseresor, 2018 och 2019, med husbilen. Norra Sverige, Ishotellet, över Riksgränsen till Norge, Lofoten och sedan genom hela Norge hem igen, en resa på 435 mil med kanonväder, var fulländad. En resa som vi kan drömma oss tillbaka till. I två hela veckor och med Ida, Mary och Lily med i bilen, så underbar upplevelse vi hade, så roligt och så mycket vackert att se.

Året därpå gjorde vi en fantastisk resa genom hela Danmark och även en liten tur i norra Tyskland. Då körde 250 mil, med härligt väder och underbara ställen som vi besökte. Våra goa, duktiga töser var med såklart, besökte även en colliehundutställning, där Ida som 12-årig veteran gjorde stor succé. Denna resa är också så minnesrik och glädjande att se tillbaka på och titta på fina bilder.

Just nu har vi fint höstväder, det är lite av brittsommar, ljumma vindar. Jag har alltid varit förtjust i september månad med höstfärger och solnedgång mitt över Kinneviken att njuta av från vår altan. Mysigt att sitta lite i mörker med tända ljus, läsa en bok och Per löser korsord.

Vi får se framöver om jag blir en aktiv bloggerska, men det skall kännas naturligt och inte stressande. Har inte varit så särskilt flitig med kameran heller under året, men håller på att uppdaterat galleriet – http://photobyguca.skyelice.se

Årets sista dag var mild, lite disig och det blev en tur till Götene BK för att aktivera Lily och Mary inför kvällens firande. Eftersom vi aldrig vet riktigt hur mycket bomber, raketer vi blir utsatta för låser vi in oss i stugvärmen, lagar till mat, lyssnar på musik och ser TV-programmen. Känner oss väldigt tacksamma, i år var det lugnare än på flera, flera år här i vårt område, Blomberg.
Försäljningen av fyrverkerier har ökat enormt och det har varit oroligt hela veckan med beskjutning på allmänhet, polis och t.o.m. ambulanser. Vi har en pandemi, sjukvården i hela landet har gått upp i förstärkning, ja t.o.m katastrofläge, den uttröttade personalen kämpar med alla covid-patienter och folk ute i landet skjuter raketer, så sjukvården blir ännu mer belastade. Det är inte klokt – hur tänker folk? Är man totalt ansvarslös, empatilös?

Vi brukar göra en trerättersmeny till nyår. I år blev det som vanligt löjromstoast, därefter en mycket god ny fiskrätt – mandelgratinerad lax & räksås. Som festlig efterrätt gjorde vi egen frisk citronfromage serverad i ett par gamla fina glas. Vi drack i huvudsak vatten – S.Pellergrino, men öppnade en liten flaska fin champagne, Moét & Chandon.
Jag har sedan några år helt slutat dricka alkohol pga min hälsa, men ibland vid festliga tillfällen kan man unna sig lite.

Våra älskade töser fick naturligtvis vara med på festen, de gillar lax och de fick även lite annat godis. De var trötta efter dagens aktiviteter och sov sig igenom nyårskvällen, tolvslaget.

Nu ser vi framåt, önskar att det nya året skall ge oss lite mer glädje, kunna leva lite mer normalt efter att vi fått våra vaccinationer mot viruset.

Önskar att vi alla får ha god hälsa och må gott.