Gudrun Carlsson

Nyårsfirande för oss djurägare är varje år väldigt begränsat och förknippat med mycket oro och ångest. Vi kan inte alls njuta på samma vis som de familjer som har som sitt stora intresse att fira in nya året med stora fyrverkerier, och därmed terrorisera sina grannar och omgivning. För varje år ökar detta, raketerna blir allt kraftigare, hårda smällare som låter som krigets bomber och granater. Att de dödar och lemlästar människor, samt sätter eld på byggnader, hem verkar inte avskräcka ett dugg.

Här blev vi rejält beskjutna, bomberna och raketerna “regnade” ned över vår trädgård och vårt hus. Började redan klockan halv sex, sedan var det lugnt i grannskapet tills tolvslaget då helvetet brakade löst.
Att skjuta upp dessa grova fyrverkeriet krävs tillstånd, vi bor tätt inpå varandra, och det finns massor av utrymme om man orkar promenera ned till sjön. Men här avfyrades raketerna från trädgården, riktade mot vårt hus, vinden låg på. Det skulle vara straffbart.
Ingen av oss kan njuta av firandet, som vissa tycker är ett skådespel. Det är förknippat med alldeles för mycket lidande för mängder av djur, det förstör miljön och mycket stora summor, en kvarts miljard bränns upp under någon halvtimma. Enorma pengar som skulle kunna användas till något betydligt mer välgörande.

Men vi låste in oss, spelade hög musik, hade på TV. Vi lagade till en trerätters middag samt hade en extra god meny till hundarna, märgben, grisöron och skinka.

Vi tolvslaget mumsade de på sina ben, grisöron till musiken och TV:en och även om bomberna hördes igenom, var de helt upptagna. Tittade inte ens upp när det var som värst.

Per och jag skålade in det nya året och var glada över att vi och hundarna “överlevt” ännu ett nyårsfirande med “krigets fasor” utanför husknuten.

Vi har en önskan inför 2013 – att få fira nyår i lugn och ro, tyst och stilla. Kunna vara ute i natten – höra kyrkklockorna ringa in ett nytt år!

Är det för mycket begärt att även vi djurägare skall få fira in ett nytt år på ett sätt som vi och djuren njuter av?

När Per var ute med hundarna upptäckte han fyra havsörnar ute i viken. Så stora, mäktiga. Tidgare år har vi också sett ett par.

Här lite fakta kring denna rovfågel!

Havsörn (Haliaeetus albicilla) är den största rovfågeln i
Nordeuropa och en av de allra största i världen. Den är en av världens åtta
havsörnsarter.

Havsörnen är en mycket stor örn med ett vingspann på närmare 2,5 meter, en
längd på omkring en meter, och en ungefärlig vikt på 4–7 kg. Honan är, som hos
de flesta rovfåglar, större än hanen.

I Sverige häckar havsörnen främst utmed Östersjökusten, vid syd- och
mellansvenska sjöar och i Lappland. Den observeras dock i hela landet och har
förekommit som häckfågel i alla landskap förutom Dalsland, Härjedalen och
Jämtland. Svenska havsörnar kan
vintertid flytta söderut så långt som till Mellaneuropa, men kan också flytta
kortare sträckor eller stanna kvar vid häckningsområdet.

Idag har vi en fantastisk härlig dag, strålande solsken, vindstilla och -1 grader. Men att ge sig ut på tur kräver isdubbar under fötterna. Det är ren blankis ute på vägen och i den upptrampade hårt packade snön. Vi tog med sparken till postlådan, och vår lilla tappra Alice lyckades hålla balansen på isen. Josef, föredrog att stanna i trädgården, där husse har sandat gången ned till grinden. Ida och Mary ville dra iväg med sparken direkt, men de skall få sin tur om en stund. Broddar på för matte, de verkar inte lida av halkan har tydligen gott grepp under sina tassar.
Måste också visa min fina colliemössa som jag virkat och invigde idag. Det är ull från Alice och Ida, som jag låtit spinna garn av. Extra gott att veta det är från mina goa töser.