Gudrun Carlsson

Natthimlen exploderade i ljus, slöjor dansade som älvor i ljusgröna nyanser med flera inslag av sprakande färg, vilka endast kameralinsen kunde ta in. En magisk euforisk upplevelse, ett minne för livet. Naturens krafter när det är som allra vackrast. Har aldrig sett något liknande, helt magiskt.

Det var natt, svinkallt och vi var nästan ensamma vid Utsikten på Kinnekulle. Oerhört glada att vi stannade kvar och väntade in detta fantastiska skådespel som Norrskensentusiasten Calle från FB-sidan Norrsken, så träffsäkert förutsåg.
https://www.facebook.com/norrskensverige

Min dröm att fotografera Aurora borealis har gått i uppfyllelse, lyckades bra med inställningarna på min Nikon Z 7. Hade önskat ett ljusstarkt 24 mm vidvinkelobjektiv, nu blev det mitt 50 mm /1,8 S med manuella inställningar. ISO 1000, f 1,8, 5 sekunder. Det blev över förväntan. Per har filmat med vår inte helt moderna mobilkamera.

https://photobyguca.skyelice.se/#share?id=666dca12-02c0-4e8b-b4a3-f3c3f85c5b8c

Idag den 13 februari är det min älskade mamma Gretas födelsedag. Det passar då bra att ägna mig åt en rejäl tillbakablick till Snickarstugan vid Härlingstorps Säteri på 40-talet, där min mor och far påbörjade sitt liv tillsammans.

De gifte sig 1943 och flyttade då till Härlingstorp i Axvall där pappa började jobba som snickare vid Säteriet. De flyttade in i Snickarstugan och mitt över vägen låg smedens stuga. Det var fina och bra bostadshus för den tiden, många av arbetarna på gården bodde i andra mindre bekväma små bostäder. Pappa engagerade sig även som facklig representant, var skyddsombud enligt gamla handlingar som jag sett.

Här i Norra Vings församling föddes min bror Roland 1943 och även jag 1947. Vet inte riktigt när familjen flyttade härifrån men jag var i alla fall fyllda 3 år (1950) då vi flyttade till Hindsbogatan 11 i Skara.

Vi har åkt förbi vår lilla stuga flera gånger, sett hur idylliskt den ligger med utsikt över vackra ekängar och mycket nära Hornborgasjön med alla tranor som naturligtvis passerade över tomten. För några veckor sedan åkte vi förbi igen, var på väg att hämta hundmat och stannade till utanför. Tog mod till mig och gick fram till huset, kikade in genom fönstren. Det stod öde, gardiner i fönstren, några ljusstakar och konstgjorda blommor.

En fönsterruta var krossad och när jag ställde mig på trappan såg jag att dörren inte var låst. Hjärtat började bulta, skulle jag våga gå in? Ja, frestelsen blev så stor, jag kom in i en hall, huset var tomt på möbler, inredning, det var bara rutiga gardiner i köket och gamla spetsgardiner i vardagsrummet. Till höger fanns en toa med vattenklosett och handfat. I köket fanns en diskbänk med vatten.

Det kändes så starkt att stå där inne, där mina föräldrar bott, Roland och jag lekt, ätit, sovit i rummen.

Sommartid är det väldigt vackert utanför, vi har passerat förbi många gånger tidigare.

Funderar nu på om det var så modernt för den tiden. Jag tror faktiskt det, ser på gamla bilder från 1943/44 hur huset såg ut och var byggt och då borde även toalettutrymmet ha funnits. Pappa var snickare, modern för den tiden mätt och byggde säkert till stugan för att få den så bekväm och bra som möjligt för den lilla familjen. Tror inte de bott där i minst 7 år om den varit obekväm utan toalett, vatten och el. När vi flyttade till Skara, 1950, och pappa började jobba på El-Tvätten som maskinist flyttade vi in i en mindre stuga, mitt i stan, som var fullt modern med badrum och ett välfungerade kök.

Jag har lite gamla bilder i mina gömmor, några brev som var adresserade till Snickarstugan Härlingstorp så jag kan på så vis gissa mig till hur den var.

Några av bilderna nedan tog jag i samband med att jag smög mig in i stugan. Hoppas ingen tar illa upp, den stod ju faktiskt olåst och jag ville bara få känna på min bakgrund, min historia. Det gav mig gåshud kan jag säga.

En dröm jag haft i många år har gått i uppfyllelse. Att få uppleva och fotografera norrsken.

Vädret var gynnsamt, stjärnklart och enligt appen för norrsken fanns det chanser att vi söderut skulle kunna se detta mäktiga himlafenomen. Vi tog på oss varma kläder, en termos med kaffe och åkte vid 11-tiden upp på Kinnekulle för att spana. WOW, vid 12-tiden fick vi se det svagt gröna ljuset, dansa lite försiktigt över himlavalvet. Vilken lycka, det var magnifikt att se, men så svårt att fotografera. Systemkameran var inte alls samarbetsvillig, men mobilkameran skötte sig riktigt bra och jag fick lite bilder.

Vid 1-tiden var vi hemma igen, lite frusna men lyckliga – första gången vi sett och upplevt norrsken. Det var så mäktigt att få se det här hemma. Förstår att det är en fantastisk upplevelse att se det norrut, då det är riktigt aktivt över himlen.