Har roat mig med ett projekt att gå igenom de sista diamagasinen. En del har jag sparat, har kvar diaprojektorn, den fungerar utmärkt och det går bra att titta på diabilderna på en vit slät dörr. Den stora duken och bordet åkte till soptippen tillsammans med en massa annat från vinden. Den avancerade diascannern, från Reflecta, behövs inte mer och är nu ute på Tradera, visade sig att det finns en bra marknad. Den kostade 15.000kr för drygt 10 år sedan, nu har jag bud på 3900kr, men auktionen är inte klar än så det kan stiga. Jag hade tänkt skicka den till soptippen, så varje krona är ju ren vinst. 
Nästa projekt i att röja var alla videofilmer i formatet VHF samt 8 mm. Har inte tittat på dessa filmer sedan 80-talet. Var hos TV-handlaren och köpte några sladdar och vips kunde vi koppla videokameran, Canovision 8, från 1986 med 8 mm filmer direkt till TV:n. Likaså vår gamla Panasonic VHF-spelare.
Det har varit ett antal timmar av glädje och nostalgi – riktigt roligt att uppleva gamla minnen, men samtidigt känslosamt. Där var flera filmer med nära och kära som lämnat oss sedan många år. Vår första collie Brasse, mamma, min bror, Pers föräldrar, lille gulliga valpen Gordon, 8 veckor 1996. En del av dessa filmer har jag lämnat in för att få på usb-stick, kunna redigera och spela upp dem i datorn. 
Som nybliven pensionär är detta en av våra att-göra-punkter: sortera alla kort. Det blir nog både vemod o saknad men mest glädje och tacksamhet får man hoppas!