Varje gång jag kommer till Skara känns det så hemma. Jag vandrar gärna runt i centrum kring kyrkan, går in där och njuter av stillheten, de vackra fönstren. Här i kvarteret kring kyrkan är jag uppvuxen, haft min barndom. Jag gick i söndagsskolan i kyrkan, vi hade lucia, ljuståg, sång och musik där. Jag var med i domkyrkans barnkör, stod uppe på läktaren invid den stora vackra orgeln och sjöng med Allan Haglund som dirigent och läromästare. Det var vid större gudstjänster, skolavslutningar. Fina minnen av gemenskap och sång. 
Jag gick i Källeskolan, som ligger intill Fornbyn, vid SLU, där tidigare Veterinärhögskolan fanns.
Jag tillbringade många timmar efter skolan i Källeskolans gymnastiksalen, var aktiv inom frivilliga gymnastiken. Jag tränade för att ta olika märken i gymnastik och jag tilldelades också flitmärken, det så kallade lejonmärket i brons, silver och guld. 
Jag lyckades ta järn, brons, silver i gymnastik, men guldmärket fick jag aldrig. Tyvärr drabbades jag av en ryggsjukdom vid 12-13 års ålder, en scolios och det blev slutet på min elitgymnastik. Det byttes ut mot sjukgymnastik. Väldigt ledsamt, jag älskade gymnastiken.
En flygbild över Skara från 60-talet. Har satt ett rött kryss där jag bott. 
Flera bilder finns här:
http://photobyguca.skyelice.se/#!album-628
Det är något visst att komma tillbaka till sin hemstad. Känner likadant när jag kommer till Malmö!Kerstin