I helgen tog jag fram min gamla symaskin, en Bernina från 80-talet. Satt på altanen och sydde två stora, fina hundbäddar, 140 x 90, med dragkedja och fyllning är ett dubbelvikt täcke. 
Fick tag på tvättat mjukt jeanstyg, det är svalt och inte statiskt. Hundarna älskar de här stora bäddarna, har sytt ett par sådana tidigare. Nu har de var sin, som de växlar mellan.
Jag tycker det är kul att sy, förr i tiden då jag var ung, 15-20 år, sydde jag alla mina kläder själv. Hade inga stora inkomster, var ute på dans väldigt mycket och ville ha nya kläder. Då köpte jag tyger och sydde klänningar, kjolar, tunikor, byxor – ja även någon kappa. Min mamma var duktig på att sy, hon lärde mig väldigt mycket. Mammas fina symaskin, en trampmaskin från Huskvarna, har jag kvar här än. Den är ett fint minne från min barndom, då jag satt bredvid mamma och sydde dockkläder, för hand.
Fick ett vackert rött syskrin i trä, det fyller fortfarande sin funktion. Är väldigt glad över det, skapar också fina minnen. 
Det har varit jätteroligt att sy, men tiden har inte alltid räckt till då jag både jobbat, mer än heltid, långa resor samt studerat. Var tjänstledig under ett år, då fick jag sy mina kläder för att spara pengar. 
Hej, vilket vackert minne och det lilla röda syskrinet lyser stolt av skaparglädje. Jag berörs av alla vackra naturbilder, kärleksfulla hundeskapader och känner empati när en mindre bra domare grusar en födelsedagsfirares bästa form. Fast jag inte kan varken rasens domarkriterier så tycker jag Ida är en av de vackraste collieshundarna jag sett, då är jag dock en merle-diggare. Hon såg verkligen ut att njuta av sin underbara tårta!
Underbart att se och läsa… tänk att barn sydde för han en gång.. idag är det Ipads som gäller… Jättefina dynor för dina töser, önskar jag hade den talangen att sy.