Gudrun Carlsson

Så roligt med berättelser, bilder och film jag får om hur duktiga Ida och Alice valpar är. Tack så hjärtligt att vi får vara en del av deras liv. För oss är de “barnbarn”.

Förutom bilder och film, som naturligtvis ligger inne på hemsidan, är det också kul med
gästbloggare. Idag är det Britta som skrivit om sökträning, och som jag fått tillåtelse att publicera.

Nu måste jag berätta. Vilken fantastisk hund vi har!

Sedan början av december har vi en gång i veckan varit med i sökgruppen och
tränat. De första gångerna så gjorde vi bara vindövningar i koppel eftersom det
var bra länge sedan som vi var med och tränade sök. Detta gick riktgt bra
varför övningarna gick över till “tant sök”, dvs Tanja och jag gick i
en vid båge med en figge ut till legan där jag lämna över
godisburken. Tanja och jag fick sedan gå tillbaka i samma spår,
sedan ut på mittstigen varvid Tanja skickades mitt för legan. Denna övning har
nu gjorts i ett antal veckor med strålande resultat.

Igår var vi ute igen. Alla undrade nu hur dagens övning skulle läggas upp. Vi
börjar med ett “tant sök” sa jag och därefter ska vi höja svårighetsgraden
om första skicket går bra.
Någon markering har/hade vi inte börjat med ännu. Har hela tiden tänkt att det
kan vi träna in utanför sökrutan.

Som ni vet har jag ju varit lite irriterad över hennes skällande.

Nu till det roliga!

Vi går ut med figgen, jag lämnar över asken med levergodis och sedan återvänder
vi till stigen. Tanja är jätteladdad, rusar ut, mycket rakt och fint, fram till
figgen, sätter sig ner och börjar SKÄLLA. Snacka om att ha en skällande hund. Jag
står helt förstummad på stigen, förstår inte riktigt vad som håller på att
hända, har jag redan fått en skallhund?

Nu är det inte “tant sök” som gäller utan nu får Tanja se figgen gå
ut, efter det att hon sett detta i några sekunder tar jag bort henne och
återkommer inte till utgångsplatsen förrän figgen är på plats. En mycket taggad
hund är mycket ivrig att komma iväg, ett rakt och fint slag, fram till figgen,
sätter sig ner och börjar skälla. Kan det bli bättre?
Ja, det kan det, nästa gång
är övningen lika som förra, hon ser figgen gå iväg under några sekunder, jag
tar bort och vi återkommer inte förrän figgen är på plats. Tanja springer rakt och
fint ut, får inte vind på figgen, gör ett mycket tjusigt framslag, får då vind,
fram till figgen, sätter sig och börjar skälla.

Tanja förstod tydligen när jag sa att vi skulle höja svårighetsgraden men inte
hade jag räknat med att vi skulle ta så många steg framåt och att hon skulle
göra det utan att bli instruerad. Undrar vilken bok hon läst?

Nog är det en liten stjärna vi har?

Många kramar till er alla
Britta

Javisst är det en liten stjärna!

Tack för dagens gästinlägg!