Flyganka & föremålsintresse

Föremålsintresse har våra collietöser mer eller mindre. Mary och Lilly är de två som tar för sig mest vad gäller att fånga, kampa, hålla fast och leka med både oss och varandra. Ida hänger på, men är snäll mot sina döttrar och släpper oftast taget.

Alice var väldigt duktig på att leta, hämta saker, bra gripande när hon var ung. Gordon och Josef hade inte en chans mot Alice, det lärde hon sig direkt att hon kunde dirigera villkoren i leken med de två grabbarna, pappa och halvbror. Hon tog för sig med allt. Låg de i vägen där hon skulle gå, skällde hon till och de flyttade artigt på sig Josef fick t.o.m. vara hoppbock. Alice älskade Josef, och det var omsesidigt, han var en enorm trygghet i flocken, glad orädd och lekfull.
Ida, Alice dotter, fick tidigt lära sig att mamma är bäst, hon var väldigt rolig mamma lekte mycket med sina valpar. Ida har inte fullt utvecklat sitt sinne för föremål, vilket hon hade gott om när hon var valp. Det ser vi på filmer från “Leikullen” då de härjar, sliter och drar tillsammans. Ida var envis, en riktigt liten kämpe.

Flygankan, var en rolig julklapp som vi testade första gången i Skaras Hundrastgård. Vi besökte den en dag, var alldeles ensamma där och hundarna kunde rusa omkring helt fritt i 1800 km2 inhägnad yta. Per “sköt iväg” ankan, Mary och Lily tävlade om att vara först att fånga den. Mary var snabbast, men Lily är envis som synden och lyckas rycka till sig leksaken. Mary är snäll mot sin lillasyster. Men roligt hade de. Ida försökte hänga med, även Alice en liten stund, men insåg att hon inte längre har en chans mot sin dotter och båda barnbarn.