Äntligen kunde vi besöka vårt favoritställe igen. Korna är borta och vädret var lite trevligare. Det är smutsigt och lerigt däruppe, mycket koskit men det var stövlarna på, kameran i ryggsäcken och tre ystra hundar i koppel. De var otroligt glada och ivriga, skulle nosa, äta “pullor” från vilt och hare.
Vi inväntade att Kinnekulletåget skulle dundra förbi, sedan visste jag att det skulle vara fritt på järnvägen åtminstone 1½ timma. Förr var det viltstängsel uppsatt utmed järnvägen, numera endast några grövre trådar, som det är elektricitet i då korna är i hagen. Lite otäckt, för är hundarna lösa kan de springa upp på järnvägsspåret och fortsätta ut över Kinnekulle om det vill sig illa.
Det gäller att ha pli på dem, att inkallningen fungerar. Jag tog ett beslut att ge dem ett förtroende, lite frihet och att de skulle lyda mig. Hade både visselpipa och godis med i en burk.
Det blev vilda lekar tillsammans alla tre, full fart över stock och sten, och de kom när jag visslade på dem och fick belöning. Mattes duktiga töser……..
Plötsligt for den lede i Mary, tog full fart ut på järnvägen och naturligtvis följe Lily efter. De försvann utmed rälsen, hade helt stängt av öronen, bara mamma Ida som stannade hos mig.
Såg dem på avstånd stundtals, det fanns en skogsdunge ute på gärdet. Jag tittade på klockan, nästa tåg skulle inte komma än på en bra stund. Nu tog jag hjälp av Ida, beordrade henne “skall” – tack så duktig hon är. Hon skallade för fullt, då får jag se Lily komma åt vårt håll med målmedveten blick utmed järnvägsspåret.
Men Mary var borta, Lily var bekymrad över det och avvek från oss igen.
Nåväl, mamma Ida har riktigt bra inkallning på sina döttrar. Efter några flera “skall” och min visselpipa kom de båda två i samlad trupp. De var otroligt leriga, flämtade rejält, såg nästan lite skummiga ut i mungiporna. Det blev koppel på, och promenad hem. Det blev ett äventyr, jätteglada och nöjda töser, medan jag själv kände mig mindre glad. De förbrukade mitt förtroende, nu blir det koppelpromenader i fortsättningen när vi skall upp i hagen. Sorry, tjejer 
Ja du syrran, detta känns igen, matte har mig numer i sele och lina.. tills jag får förtroendet att springa lös igen… men jag är ganska duktig ändå att komma in, fast det där med annat som springer fort är ju så spännande! Nospussar från buspellen Dustin med flock!