Sista september, vackert väder och vi tog oss en tur upp på Kinnekulle.
Stanna vid Stenbrottet, där var varmt, vindstilla och öde. Vackra färger, den röda Kinnekullestenen, vattnet och träden som går över i höstfärger.
Tanken var att gå en rejäl, härlig promenad men vi kom inte så långt. Hundarna nosade, skuttade upp i gräset invid stigen och var väldigt nyfikna. Jag tog lite bilder och vi hade det mysigt. Plötsligt ser jag att Lily går så konstigt, verkar vara riktigt besvärad av bakpartiet. Herregud vad har hänt? När jag stannar och kollar har hon HELA rumpan, baken, magen, svansen FULL av tistlar som satt sig i stora klumpar. Hon kunde knappast flytta benen utan att det luggades och stacks.
SUCK, jag band upp Ida och Mary vid ett träd, de hade också några tistlar i sin päls. Sedan låg jag på knä och kämpade för att befria Lily från detta elände. Fick försiktigt dela pälsen, plocka, dra lite. Hon blev något stressad av det, lite osams blev vi stundtals, men var förvånansvärt duktig. Efter säkert en halvtimma, var det så pass att vi kunde gå till bilen, där jag fortsatte behandlingen. När det var hyfsat rent mellan hennes ben, ljumskarna och baken kunde vi åka hem. Jag var alldeles genomsvettig och förbannad på dessa tistlar, som gömmer sig i vegetationen.
Men vi fick en liten stund av njutning och det blev några vackra bilder! 
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Här är vi vid Utsikten på Kinnekulle och ser över Kinneviken Läckö Slott.
