Det har varit en fantastisk helg, vackert varmt väder, det börjar blomma, ramslöken breder ut sig som grön matta. Björkarna är skira, alldeles ljusgröna. Vi har njutit, gått promenader upp i hagen samt ätit mat ute i trädgården.
MEN tyvärr har även ormarna krupit fram för att njuta av värmen. 
Igår eftermiddag, Annandag Påsk, satt vi ute och åt lunch. Hundarna var med oss, nyfikna på vad vi hade på tallrikarna. Då avviker Lily, blir nyfiken på något i gräsmattan som hon skall undersöka. Börjar spåra, jaga efter, då jag upptäcker att det är en svart orm. Nu blev det fart på flocken, på några sekunder var Mary och framförallt Ida framme och skulle “rädda sina flickor från fara”. Ormen reser upp sig, gör ett utfall innan vi är framme och kan få bort hundarna, få in dem i huset. Per såg att Ida var skrämmande nära ormens utfall och när vi tittar närmare på ormen som fortfarande är kvar i trädgården, är det en svart huggorm. 
Vi vet att huggormar är fridlysta, men den var inne i vår trädgård och utgjorde fara……….RIP.
När vi tar ut hundarna igen, ser vi att Ida är lite påverkad och en svullnad började komma på nosen. Nu blev det lite panik, vad göra vi…………massor av telefonsamtal till olika jourtelefoner, veterinärer. Det är helg och bara telefonsvarare. Ida svullnar alltmer och börjar må dåligt, mår illa, verkar yr. Hon får vara inne sovrummet, ligger ned och verkar lite frånvarande. Har väldigt ont, vill inte dricka. Per fortsätter att försöka få tag på någon veterinär. Att bara stoppa in henne i bilen och åka någonstans, tar tid, vi har många timmars resa till Djursjukhusen som har öppet och kan ta emot en helg.
Vi måste ta ett beslut, hjälpa Ida nu, så vi tar fram kortisontabletterna som vi fick förra året, som många veterinärer menar är “första hjälpen”. Det är delade meningar om detta att ge kortison eller inte. Hon får enligt ordinationen, vi hade just då inget annat val. Som tur var ville hon ta dem med en köttbulle. Sedan kunde hon dricka, vi blandade havremjölk med vatten, det gillade hon. Efter ett par timmar börjar hon kvickna till, är lite klarare på ögonen, verkar inte ha lika ont. Hon vill gå ut och kissa, vill ha mer att dricka. Är väldigt törstig. Efter fyra timmar, vid åttatiden, är hon lika svullen, men svullnaden är inte lika hård.
Hon får mat tillsamammans med de andra, hon äter med god aptit och får extra mycket vatten, fil. Vätska är viktigt nu.
Ida får bara gå i sele, koppel, sakta. Vi har henne under uppsikt under natten och på morgonen ser hon ännu piggare ut. Svullnaden har börjat ge med sig. Men vi kör henne till vår veterinär, är där när de öppnar och hon blir undersökt. Tas prover på henne, men de är normala i dagsläget. Vi skall ta nya prover om ett par veckor. Det är vila som gäller framöver.
Ormgiftet kan orsaka inre skador, det vet man inte hur det blir framöver. Bara att hoppas att hennes lever, njurar och hjärta klarar av detta. Hon blev ormbiten förra året, det gick fint. Tog många prover på henne då, innan hon parades.
Veterinärerna rekommenderar numera att de skall in direkt, utan kortison, och få dropp. Förra året låg både Ida och Alice inne ett dygn med dropp. Men det förutsätter ju att man kan komma in snabbt. Ormar hugger inte bara under dagtid då veterinärerna arbetar, har öppet. Vad gör vi då med våra hundar.
Här börjar hon svullna!
Nu mår hon riktigt dåligt!
Ett par timmar efter kortisontabletterna!
Knappt ett dygn efter ormbettet börjar nosen se lite mer normal ut. Nu ber vi en liten bön att Ida inte skall få några bestående skador av detta ormbett.
Vilken mamma! Och kloka hundägare! Nu håller vi tummarna för att det lugnar ner sig och hon inte får några men. Det är inte alla djur i Vår herres hage som man är lika förtjust i …….. Lycka till!