Ida började löpa första veckan i juni och jag har räknat dagar och jämfört med tidigare löp samt parningen i Finland. Efter 15 dagar togs ett progesteronprov som visade på 0,6 dvs basal. Det hade inte hänt någonting, hon var i förlöp.

Under midsommarhelgen var det dag 19 i löpet, och vi åkte ned till Sasha för att de skulle ha sin första date. Det var jätteroligt, men blev bara hopp och lek. Ida var absolut inte redo utan kvar i sitt förlöp.

På måndag, dag 21, träffades de igen, men de var fortfarande bara intresserade att leka. Då tog vi ett nytt progesteronprov, som visade på 6,9 nmol/l, mycket lågt, ingen ägglossning. Två dagar senare, onsdag, var jag hos vår veterinär och tog ännu ett progesteronprov, och bad också om en grundlig undersökning, eftersom löpet drog ut på tiden. Det togs utstryk, bakterieprover, samt vi gjorde ett ultraljud på livmodern. Allt var helt i sin ordning, det kändes skönt. Nu var det bara att vänta. smiley

Svaret på onsdagens progesteronprov fick vi dagen efter, torsdag, det var 19,5 nmol/l. Hoppsan, nu hade hon passerat sin ägglossning, som räknas vara då progesteronet i blodet är runt 15 nmol/l. Ny resa till veterinären på torsdag för ett nytt progestronprov, samt utstryk som nu visade på att hon var i början av sitt höglöp.

Idag, fredag, fick vi svaret på torsdagens prov, det var uppe i hela 38,5 nmol/l, idag är det naturligtvis ännu högre. Bästa att para när progesteronet är mellan 30 – 60 nmol/l.

Det gick fort när progesteronet började stiga och Ida är idag helt redo för parning. Det är utmärkt att ta dessa prover, då vet man att allt stämmer och kommer på rätt dagar till hanen.

Per och Ida har nu åkt ned till Sasha, och vi kan bara hoppas att de lyckas och vill para sig med varandra i helgen. Förutsättningarna de bästa, vi kan inte göra så mycket mera och naturen får ha sin gångsmiley

Bilden är ett montagesmiley