Igår hade vi årets varmaste och finaste dag. Vi packade ryggsäcken med fika, kamera och gick ned till sjön. Alice, Ida och Mary lekte ute på klipporna, badade och hade jätteroligt. Själv njöt jag av det underbara vädret och flickorna glädje.smiley

Plötsligt ser jag Alice stå och stirra ned i marken, invid en liten buske, viftar på svansen. Jag känner igen detta beteende, allt sedan hon var valp har hon letat upp ormar, som hon studsar runt, skall retas lite med. Under alla 10 år har hon alltid lyckats hålla avstånden, aldrig blivit biten. Jag har naturligtvis försökt få henne ifrån sina upptäckter, men varit lite svårt. Ser att det är en svart orm, jag har kameran i min hand, knäpper av en bild på avstånd.

Mary och Ida var inte sena att rusa fram till Alice för att vara med, jag skriker på dem att stanna, sluta, nej, nej, nej, i min barskaste stämma. Men detta tyckte de var en rolig lek, ormen såg mycket stressad ut, försökte ringla iväg. Jag såg att först Ida ryckte till lite, sedan även Alice men uppfattade inte att de blivit bitna. Mest att de tyckte ormen kom lite väl nära nosen. De blev inte alls rädda, gav inget ljud ifrån sig – det borde ju göra väldigt ont! Mary var där med sin nyfikna näsa också.

Det var en förfärlig situation, innan jag fick alla tre kopplade och kunde gå hemåt. Jag blev själv så himla rädd, tycker ormar är förskräckliga, och nu så aggressiv och nära inpå mina älskade töser.

Vi gick hemåt, och jag funderade på om det kunde vara en svart huggorm, eller om det bara var en snok.

Efter ca 10 minuter, såg jag att Ida låg och flämtade, såg lite medtagen ut, nosen hade börjat svullna. Hon verkade yr, var lite illamående då jag ville få henne att dricka lite vatten. Oj, nu spred sig paniken i mig, kollade då de andra två. Alice nos var också uppsvullen, drack vatten men var lite dämpad. Mary var som vanligt.

De blev bitna av samma orm, Ida först sedan Alice.

Ringde Per, som kollade veterinär medan jag förberedde mig att få in hundarna i bilen för resa.

Vi kom in till Skara Djursjukhus, där de blev inlagda för dropp, observation. Talade med veterinären igår kväll, de hade inte blivit sämre, men inte bättre heller. De är kvar under natten för ytterligare dropp, vilket skall skydda njurar och inre organ. De har inte fått motgift(serum).

Idag hoppas jag vi får hämta hem våra älskade flickor, sedan får vi ta det lugnt här hemma tills de återhämtat sig efter sitt äventyr.

Vi har bott här i Blomberg i 30 år, har haft hundar hela tiden. Har också vistats mycket ute i skog och mark, tränat, tävlat. Detta är första gången någon blir ormbiten, och då blev två av dem bitna samtidigt.

Ormarna är skygga, nu blev denna ormen hotad och fann ingen flyktväg, tyvärr!

Mary klarade sig undan som tur var!
Här tog vi en liten promenad i Fornbyn som ligger alldeles intill Skara Djursjukhus. Jag var så stressad, behövde en liten paus. Det känns i hjärtat att lämna ifrån sig sina älsklingar, även om man vet de får bästa vård. smiley