Igår var det mulet och lite disigt, men jag tog med Ida och Mary på en sparktur ute på Vänern. Stora härliga vidder, lite besvärligt att springa för flickorna, det var blank fin skidskois. Jag hade dubbar under fötterna och sparken att hålla mig i. 
En bra bit ut i viken kunde jag släppa båda flickorna lösa. Isen är tjock och de hade mer än gärna gett sig ut på egna upptäcktsfärder, men Mary är i höglöp och den risken vill vi inte ta att en intresserad hane hade fått upp vädringen. Vi hörde en hel del hundskall in mot land.
Men de hade kul en stund ute vid fågelöarna.
Per tog nya fyrhjuliga sparkcykeln och gick en liten runda tillsammans med våra pensionärer Alice och Josef. 
Mary och Ida är så söta och gulliga, som jag skrivit tidigare har verkligen tagit som sin uppgift att vara duktiga sköterskor för husse Per. De nosar på hans höft och sedan lägger de sig tätt intill i sängen som att de skall värma och skydda hans höft/ben. När en av dem hoppar ner, kommer den andra upp. Helst skulle de vilja vara där båda två, men det blir trångt.
Igår blev Ida så trött av sitt “vakande” att hon låg och nickade. Riktigt rörande att se deras omsorger.
Tänk att ha så härliga sjuksköterskor! Enastående hur hundar förstår när något inte är riktigt som det brukar. Och så skönt för pensionärerna att få ha husse för sig själv ibland är alla tre unga flickorna är ute på hal is!