Varje nyår lovar jag mig själv att bli bättre på att träna, se till att äta rätt och hålla kroppen i trim. Jag skall göra roliga saker med hundarna träna, åka på läger, några hundutställningar osv.
En del löften infrias, några blir det ingenting av – men vad jag kan förstå är det så för de allra flesta människor. Ingen idé att avlägga några löften.
I år får det bli önskningar i stället. Önskar att vi alla får vara friska, att det som vi planerar under året kommer att utfalla väl.
Först och främst önskar vi att Alice återhämtar sig, kan fungera bra med sitt opererade knä, en korsbandsskada som hon fick i samband med en olyckshändelse. Alice fyller 10 år den 13 mars, då hoppas vi hon kan får köra sina roliga race och fira.
Josef är gammal, inne på sitt 14:e år och vi önskar bara att han får hänga med så länge som han har livskvalitet, är glad och vill vara med oss i våra aktiviteter.
Ida och Mary våra unga flickor, behöver få träna och aktiveras. Det blir framöver viltspår och rallylydnad för Mary, samt hundutställning. Måste försöka få lite fina meriter på Mary. Hon har utvecklats till en mycket vacker flicka med utmärkt exteriör och härliga rörelser. Mary och hennes syskon skall också gå mentalbeskrivning under våren.
För Idas del blir det ett litet uppehåll, Per skall genomgå en höftledsoperation i slutet av januari och man räknar med 6-8 veckors rehabilitering. Det kan ta upp till 3 månader innan han kan ut i skog och mark för att träna och tävla med Ida. Ida har utmärkta utställningsmeriter, är fullcertad, har CACIB i Sverige. Hon kan bli Svensk Utställningschampion om hon blir uppflyttad till högre klass spår. Men för det krävs att husse Per är på benen igen.
Vi har också tänkt att para Ida vid hennes nästa löp, någon gång i juni 2013. Det betyder att om allt går väl, blir det valpar här i huset under senare delen av augusti.
Efter Pers operation i slutet av januari blir det mycket träning, sjukgymnastik. Jag kör honom till träningen och deltar själv med ett eget program. Så vi tänker båda bli ganska vältränade fram på vårkanten.
Just nu har vi dock fokus på att Alice sår skall läka, så vi kan ta stygnen för att sedan börja med hennes “sjukgymnastik”. Var på återbesök idag, såret såg fint ut, men har vätskat sig lite, vilket kan bero på en liten infektion. Hon fick antibiotika och vi skall tillbaka nästa vecka för att ta stygnen.
Inte lätt att hålla lilla damen i stillhet, hon vill så gärna vara med på allting, glad och nyfiken.
Fick aktiviera henne med spel från “Nina Ottosson”. Dessa känner hon igen, vi har haft dem i många år och men tycker det är lika kul varje gång då hon får lösa problemen, dvs få till sig godbitarna. Hon är mästare på det, snabbt går det och jag fick fylla på flera gånger med korvbitar.
… man kan ju alltid önska sig… det gör jag med…. en lillebror till Maurice tex, men viktigast att vi alla förblir friska och kan träffas, samt njuta av det som händer dagligen.. små glädjeämnen som blir som pärlor när man “sparar dem” i minnet eller på bild! Nu håller vi tummarna för husse Per att han skall bli lika vig som förr, och att lilla Alice kan kasta av sig strumpa och tratt och dansa fram längs ängarna!Vi kommer fortsätta med agility med Maurice samt prova på rallylydnad… men viktigast är att han mår bra och får sin trygghet tillbaka när titerhalten behandlats.Varm kram från Ewa med grabbarna grus…..