Gudrun Carlsson

Vår lilla “vildhjärna” Alice har skadat sig –
igen! Hon är 9 år och 9 månader, men det förstår hon inte själv utan skall till
varje pris smita och ge sig ut på egna äventyr. I förra veckan smet hon iväg, i
ett obevakat ögonblick, och jag såg henne ute i vassen i den djupa snön, där
hon verkligen fick kämpa för att ta sig fram och hem. Då haltade hon lätt, men
det gick över. I förrgår var hon ute i inhägnade trädgården, det är hård packad snö,
halt, djupa isiga gropar och när jag ropade in henne kunde hon inte stödja på höger bakben!

Kände igenom hennes tass, ben men ingenting syntes. Tänkte då att hon sträckt någon muskel, så hon fick vila och jag masserade henne. Hon var jättepigg i övrigt, skuttade fram här på tre ben som en liten känguru, hade samma goda aptit och verkade inte ha ont.

På morgonen var hon samma glada, pigga Alice, men kunde inte stödja på sitt ben. Jag ringde veterinär och beskrev situationen och fick då veta att det förmodligen kan vara en korsbandsskada. Vi fick en tid klockan 14.00 och efter ett rus och rejäl undersökning så visade det sig att hon förmodligen slitit av korsbandet i knät. Vi vet inte hur det gick till, om hon redan vid förra veckans vådliga tur, fått en mindre skada och att hon nu halkat, vridit till knät så korsbandet gick av.

Vi tog hem vår lilla tös igen, hon förstod ingenting, tyckte det gick ganska bra att skutta runt på tre ben, men det såg anstängande ut! Igår morse skulle hon lämnas in till kliniken och hon var lite sur, kunde inte förstå varför hon inte fick någon god frukost.

Alice opererades under förmiddagen och vi fick ett lugnande telefonsamtal att det gått bra. Nu kommer den svåra perioden, att hålla henne i stillhet, samtidigt träna och rehabilitera så hon blir helt återställd.

Veterinären visar höften:

Nog tycker vi att Alice varit en liten olycksfågel detta år, fått gå igenom två stora operationer inom bara 4 månader. Först akut limodersinflammation, och nu denna olycka.

Men ser man tillbaka genom åren är det ett under att Alice inte råkat ut för fler allvarliga skador. Hon har allt sedan liten valp varit oerhört livlig, rusat runt, hoppat, flugit över stock och sten. Kastat sig utför och klättrat på höga höjder, som i träd och utmed bergsluttningarna här i Blomberg.

Det är många gånger jag stått och sett henne med hjärtat i halsgropen och tänkt, herregud hur skall detta gå……….!! Nu såg jag inte alls vad som hände, men är oturen framme spelar det ingen roll vad som sker. Man kan bara halka på en liten isfläck och skada sig allvarligt.

Nu skall vi göra allt för att hon skall bli återställd. Först skall såret läka, stygnen tas om två veckor och sedan blir det sjukgymanstik, dvs rehabilitering.

Hon är vid gott mod, det är huvudsaken, hon har god aptit och vill vara med här hemma. Hon kommer successivt att vilja stödja på benen, än så länge skuttar hon på tre ben.

Hon avskyr sin krage, så hon har fått på sig en bomullströja, som täcker hennes stora ärr på knät. Hon får under inga omständigheter bita eller slicka i såret. Är hon inte under uppsikt måste hon trots allt ha kragen på.

Tack alla ni som hört av er, håller tummar och tassar för vår lilla Alice och önskar god lycka. Det värmer i hjärtat.. Hon kommer igen…………det hoppas vi innerligt!