Mary på viltspårkurs

Mary och jag går en kurs i viltspår. Det är Jägarförbundet tillsammans med Studiefrämjandet som håller kursen och vi är 10 ekipage, jakthundar av lite olika raser och storlek. Mary är yngste deltagaren och “katten bland hermelinerna”, men visar förvånansvärt god spårförmåga som imponerar.

Redan första blodspåret, en test, fixade hon galant, sedan har det blivit tre spår till med ökad svårighetsgrad.

I tisdags fick hon ett spår på ca 300 meter, 2 vinklar, ut på en grusväg med en 90-graders vinkel, sedan en vinkel till in i skogen igen. Hon gick klockrent, inget snurrande i vinklarna, och blev så glad då hon fann rådjursklöven. Ville äta upp den naturligtvis, hon är matglad..

Torsdag kväll, 2 dagar senare, var det dags igen. Nu var det ytterligare svårigheter, ca 400 meter långt spår. Mycket blandad terräng, starka vindar, vi hamnade i kanten av en crossbana, med sand, grus och gräs, mycket kuperat, ut på grusväg, vinkel in i en tätare löv- och tallskog, med några stora nedfällda träd som hon hoppade över. Denna gång fick hundarna testa hur de klarade en så kallad återgång, ca 15 meter, vändning tillbaka, och sedan vinkel. Mary klarade återgången jättebra, gick fram, stannade och kände att spåret tog slut, vände tillbaka, nosade runt lite och fortsatte sedan åt rätt håll. Mycket bra för en nybörjare. Mary jobbar mycket koncentrerat och är motiverad och uthållig. Är så stolt och glad över att hon är så duktig.

Vi har också ett så kallat dressyrpass, men jag har valt att avstå en hel del övningar där, tycker inte Mary har kommit så långt att det passar henne. Vill inte heller använda dressyrhalsband (styplänk) . I veckan deltog vi inte alls, utan körde lite själva med sitt, ligg, gå fot – korta förflyttningar och använde klicker.