Josefina skriver så vackert i sin blogg om relationen till Joshua. Det värmer i våra hjärtan att Idas vackra goa gosse fungerar så bra i er familj och tillsammans med sina korthårssystrar. Blogginlägget avslutas med:
TACK Gudrun och Per för väldens bästa Joshua! Han ger mitt liv en alldeles speciell lycka!
Det bor så mycket kärlek i Joshuas hjärta.
Tack själv Josefina. 
.
Här kommer hela blogginlägget från 1 december 2011 “Liten blir stor”.
Lille Joshua flyttade in hos oss midsommarhelgen i somras. Vi satte oss i bilen och körde ner till Sundsvall och åkte hem med en liten pälsboll, den ulligaste gulligaste goaste valp som jag någonsin skådat. Det låter kanske lite överilat och så var det ju också på sätt och vis. Men inte sämre för den skull!
När hjärtat säger, högt och tydligt, en sak ska man lyssna till det. Det gör i alla fall jag. Alla är inte lika glada över mitt hängivna känslobestämmande, men det är en annan berättelse 🙂
Att få att köpa en otroligt lovande och fin valp från en ansvarsfull uppfödare är det
största förtroende jag kan få som människa. Den lille valpen, så unik och bara precis-så-här-är-jag-söt, med sina egenheter, sin unika personlighet, en så liten varelse som bara levat i några ynka veckor, som är helt beroende av sin nya familj. En liten parvel som behöver kärlek, pussar, kramar, regler, kompisar, lek och bus, omvårdnad och massa massa annat.
Gudrun och Per tyckte att denna unika lille kille skulle få det bäst- just hos MIG! Dom gav mig förtroendet att vårda honom, i kroppen och själen, ge honom ett fint liv och oändlig kärlek. Det känner jag stor tacksamhet över.
Så kom det sig att det blev ytterligare en hund här hemma, en kille som fick namnet Joshua. Han var så ljuvlig och snäll från första dagen, helt rumsren, lugn inomhus, busig utomhus, lyhörd, samarbetsvillig och så fint föremålsintresse, sånt som värmer inombords mig. En enklare, snällare och vackrare valp har vi aldrig skådat.
Dagarna gick, den lille gossen växte och växte. Inte bara han växte. PÄLSEN växte också. Mycket. Hans glada humör, snälla och vänliga sätt, ja allt bara växte och växte. Ibland tänker jag, HUR glad och go kan en hund bli egentligen?!
Ja det finns ingen gräns för det verkar Joshua tycka, för livet blir bara bättre och bättre.
Nu är vår fina stiliga kille drygt 7 månader gammal, hans lilla ulliga kropp har helt plötsligt blivit större än storasystrarna, pälsen lååååång och fin, huvudet maskulint och elegant. Var tog tiden vägen kan man undra…
Vi gläds varje dag åt hans fina personlighet, hans jag-är-så-glad-att-jag-måste-skälla-hela-tiden-prat, hans ständigt bärande på leksaker, koppel, tuggben, ja vad som helst går
att bära.
TACK Gudrun och Per för världens bästa Joshua!
Han ger mitt liv en alldeles speciell lycka!
