I söndags hade vi härligt väder och begav oss upp på Kinnekulle för att hitta stora gärden för att spåra. Det var ganska kraftig vind och vi gick ut våra spår, lite olika utifrån vilken erfarenhet som hundarna har. 
Hilde gick först ut ett apellsspår till sin Happy, därefter ett lite längre och knixigt spår till Ida. Per lade ett spår till Alice och jag gick ett rakt spår, drygt 100 meter till Mary. Happy, Alice och Ida spårade naturligtvis pinnar, medan Mary hade en leksak efter ca 50 meter och sedan en godisburk och en kul leksak på slutet. Mary fick också för första gången spåra med riktig sele och lina.
Den som klarade sitt spår allra bäst av våra tre flickor var lilla Mary 
. Hon satte ned näsan för att finna spåret, gick noggrant och fann sin leksak på mitten. Den var inte intressant, hon bara “duttade till” på den och fortsatte. När hon kom till slutet var det godisburken som hägrade. Hon välte den och stod en lång stund för att få tag i varenda liten smula av det kokta hjortköttet som låg i burken. När allt var uppätet, började hon att spåra igen, där jag gick tillbaka.
Är jättestolt över henne, hon tycker det är enormt kul att spåra och det har hon gemensamt med sina syskon. Får börja rikta in mig på att visa intresse för spårpinnar, leksaker i spåret var absolut ingenting för henne. Hon struntade i dem helt. Sån’t leker man med hemma tillsammans med mamma och mormor, nu var det riktiga grejor. 
.
Duktig tjej.
Alice var jätteglad över att få spåra igen, det var ett tag sedan och Ida slarvade där ute på gärdet. Det var ganska kraftiga vindar och hon tog genvägar. Hon är ihärdig, jobbar på och vill verkligen, men ibland blir hon för ivrig och fuskar lite.
Happy var jätteduktig tillsammans med sin matte Hilde. Ett svårt spår med störning och vind.
På eftermiddagen var vi på en mycket inspirerande föreläsning med Marie Hansson och hennes två sheltie, om vikten att aktivera sina hundar. Ett stort tack till vår trevliga klubb, Götene BK, som stod för arrangemanget.
