Vår lilla vildhjärna Alice, numera en dam på snart 8½ år, har inte varit riktigt kry. I mitten av juli blev hon undersökt av veterinär och ett blodprov visade på mycket dåliga blodvärden. Veterinären bedömde att hon hade en rejäl infektion i kroppen och fick diagnosen anaplasmos.

Nu efter en månads behandling med medicinen Ronaxan var vi igår på återbesök. Blodvärdena var helt normala igen, hon hade svarat bra på behandlingen. Det kändes bra. Bilden nedan är endast ett par dagar gammal, så bushumöret finns där.
Men Alice har fortfarande lite sämre aptit, är inte lika rörlig som tidigare, haltar lite lätt till och från, fram. Nu bad jag om en röntgen av mage, ryggrad, nacke, bog. Hon såg fin ut, inget bekymmer med livmoder, lever eller ryggrad. Men i nacken, mellan 3:e och 4:e nackkotan syntes ett litet nackdiskbråck.

Nu föll puzzelbitarna på plats för mig – hon har ju inte kunnat berätta själv var någonstans som hon känner smärta.

I oktober 2009 satte vi upp ett Gunnebo-stängsel runt hela tomten. Även vid häcken mot grannen. Här har Alice alltid gjort höga hopp igenom häcken, då hon haft sina tokrace genom åren. Endast någon dag efter att staketet var uppsatt lekte Alice och Ida i trädgården. Alice fick ett av sina “tokryck”, tog full fart, tänkte rusa igenom häcken, men rände rakt in i staketet. Det blev en rejäl smäll mot huvud, nacke, staketet gav vika, men hon fick en rekyl, flög ett par meter upp i luften och landade på marken med bogen före. Stolparna till staket lyfte från marken, t.o.m hörnstolpen 6 meter bort och som förankrats i marken med cement.

Jag ser denna olycka framför mig än, jag blev helt skräckslagen var beredd på att hon kunde slagit ihjäl sig. Men hon reste sig upp, skakade sig lite, stod några sekunder med ena frambenet upphöjt. Sedan tog hon några haltande steg och började leka lika våldsamt med Ida igen! Jag blev naturligtvis lättat, men samtidigt förvånad att denna olycka slutade såpass bra.

Dagarna efter var hon lite stel och jag gav henne några Rimadyl, sedan såg hon ut att vara återställd.

Vintern kom och vi märkte ingenting speciellt med henne, kanske att hon var lite lugnare i sina lekar hemma i trädgården. Vi hade enormt mycket snö, det älskar hon och hundarna lekte och hade kul. När det blev sol och lite tö, blev hon plötsligt rädd, sprang runt staketet och försökte ta sig ut. Hon skulle rymma hemifrån varje gång det slog om till eventuell tö! Det rasade snö från taket, men det har hon sett och hört mycket av tidigare och inte alls reagerat på. Vi förstod och var ganska säkra på att hon fått ett ras över sig vid något tillfälle denna vinter.

I juni 2010 beställde jag tid vid Djursjukhuset för att undersöka henne, hon hade börjat halta lite mera, verkade lite stel och inte riktigt på samma bushumör. Man undersökte henne, tog prover, röntgade ryggraden, men fann ingenting anmärkningsvärt. Finns inga uppgifter på om de även röntgade halskotorna.

Augusti 2011. Nu vet vi vad hon lider av, det känns trots allt bra, då kan vi på bästa sätt försöka hjälpa henne med behandlingar. Prognosen för ett litet halsdiskbråck är ganska god och i värsta fall kan man göra en operation.

Bara en så enkel sak som att ställa upp matskålen på en pall, hon slipper böja ned huvudet. Testade det igår, det gillade hon, åt utan tvekan upp hela portionen.

Alice halsdiskbråck har med största sannolikhet kommit av olyckan, då hon kraschade in i nätet. Hon har inte haft så ont tidigare, men nu i samband med övrig värk i kroppen, anaplasmos, har det förmodligen förvärrats.

Lilla älskade gumman har försökt att visa oss vad som varit bekymmer, varit rädd om huvudet, nacken – ingenting fick falla över eller ned över henne.smiley
Idag skall jag undersöka vilken form av träning, rehabilitering, som är allra bäst för henne. Tusen tack till dig Ewa, för din hjälp, ditt engagemang för att hjälpa oss att få Alice frisk, pigg och glad igen. smiley.
Nu skall hela familjen ta en daglig hälsodrink med MSM och nyponpulversmiley
Alice lär Mary att kampa, det ser så gulligt ut.