Tiden bara rusar iväg, idag är det 7 veckor sedan Idas valpar föddes. Det händer mycket i deras utveckling och liv. Som valpar i denna åldern gäller det att busa med varandra, de biter och brottas. Märker att det det blir allt hårdare tag, de skriker och ibland blir någon halt efter att syskonet bitit i tassen, benet. Men det går fort över.
Det är så kul att sitta och iaktta dem, se hur de kommuniserar, gossarna har börjat skälla och mäta sig emot varandra. Leker “herre på täppan”.

För ett par dagar sedan var vänner från klubben här, Anna, Julia och Alexandra. De lärde valparna att hoppa över hindret. Det var skoj.smiley.

Igår hade vi besök av Birgitta och Stina som hjälpte oss att få ett gruppfoto på de spralliga valparna. Det var inte lätt, men vi lyckades riktigt bra. Många skratt blev det.smiley, när vi försökte få ordning i leden och jag satt med kameran. Tack för hjälpen, flera bilder kommer på hemsidan.

Senare på eftermiddagen gjorde vi en rolig utflykt till kalkstensbrottet, Krakelid på Kinnekulle, tillsammans med Börje, Ann-Marie samt Felicia och Hampus. Vi var några stycken som försökte hålla reda på sju småttingar som var jättenyfikna och glada att få rusa ut på upptäcktfärd. Vi räknade valpar hela tiden, alltid någon saknades och hade hittat på något egetsmiley. Bilder från den lyckade utflykten finns i http://reefgallery.skyelice.se

Nu har vi en härlig helg framför oss, den sista då vi alla är tillsammans. I nästa vecka, lagom till pingsthelgen, lämnar de första valparna oss. De behöver komma ut till sina respektive familjer, där de får det fantastiskt bra på alla sätt, men självklart blir det lite vemodigt att skiljas från de små busungarna som man lever så nära tillsammans med under dessa två första månaderna.smiley.