Idag har vi strålande solsken, fåglarna kvittrar men tyvärr är det väldigt kyligt. Våren brukar alltid dröja lite längre här vid vattnet så länge vi har is ute på sjön och nordliga vindar. Men det börjar bli alltmer öppet vatten, så vi ser framåt.
I morse hade vi återigen besök att fem hjortar. De har under många år funnits i stora hjordar uppe på Kinnekulle, vi har mycket sällan sett dem här nedanför berget utmed Vänern. Vi har haft rådjuren, de har funnit sin fristad här. Nu verkar det som att hjortarna har utökat sitt revir, vilket inte är så bra. De är stora, orädda och få en omgång av dessa stora djur, det vill vi inte vara med om.
Alice och Ida försökte att skrämma bort dem, precis som de gör med rådjuren, men det hade de inget för.
I lördags var Per på klubben med Ida och Alice där de fick gå var sitt spår på ca 400 meter med 7 pinnar och ett slut. Ida blev som vanligt så glad och motiverad, hade drag i linan så Per fick verkligen hålla i, markerade alla pinnarna och slutet. Hon fick massor med beröm, sin matskål och var så lycklig.
Det var ett tag sedan Alice fick spåra, slarvade lite med de två första pinnarna men sedan kom hon igång jättebra. Alice har inte samma hårda drag, men spårar bra och metodiskt, plockar upp pinnarna och lämnar dem till Per. De jobbar lite olika mor och dotter, men mycket duktiga flickor.
Idag har vi provat en ny uppfinning till sparken. Jag beställde hjul till den och jäklar vad kul det var. Det blev fart på Alice och Ida, jag fick verkligen hålla emot. Skulle behöva en bromsanordning också. Speciellt Ida drar på, hon älskar när det går undan, då känner hon inte av att ta det försiktigt med den allt tjockare magen.
Nu är det bara 2½ vecka kvar, det är så spännande……….
Tack alla goa vänner som håller tummar och tassar att allt skall gå bra, det känns tryggt.
Hjort eller rådjur? Vill upp på bergssluttningen!!!
Er vackra Alice ser likadan ut som vår Z när han står och muffar mot kossorna och fåren om de kommer för nära oss på landet. Svansen står upp som en piprensare! Fast när djuren närmar sig och blir större och större, låtsas han som om de inte finns! Lite småfeg ibland! Annat är det när räven kommer; då har vi en unghund igen!
/Kerstin
Vad smart! Hjulen på sparken alltså. Då kan du ju utnyttja den året om. Fast broms skulle kanske behövas 🙂 Det gäller att hålla tungan rätt i munnen förstår jag.