Jag skrev ett kärleksfullt inlägg till vår Josef “hakuna matata” den 7 januari 2011.
Läs det gärna igen, vår hyllning till lejonkungen som betyder så mycket för oss.

Vi bad själva att få hämta hem Josef på fredag, trots lite protester från veterinären. Josef visade tydligt att han vantrivdes, vägrade äta, ville inte kissa, inte bajsa. Han hade inte ätit på mer än ett dygn, inte bajsat på hela tiden, dvs senast tisdag kväll. När han kom hem var han förvirrad, svag, vinglig som berusad, drogad.smiley Gick utmed väggarna och möblerna till vattenskålen och sin bia-bädd. När vi tog fram maten, kom han på stappliga ben, men kunde inte äta. Jag försökte handmata honom, då rann bara maten ur munnen. Hans tunga och svalg verkade inte att fungera. Han kunde dricka vatten, men det rann mest utanför munnen på honom. Han var mycket trött, men ändå orolig.

Vi gick till sängs med stor sorg i hjärtat. Josef låg i sin vanliga älskade bädd och jag lade mig på en madrass intill honom. Han somnade djupt, med huvudet på min hand. Jag slumrade också till en stund, men natten blev lång och ångestfylld. Jag lyssnade till hans andetag, men verkade sova väldigt lungt. Var helt klar över vad som skulle ske om Josef var lika dålig under morgontimmarna.

Men mirakel sker, efter en lång och god natts sömn steg Josef upp och följde med Per, Ida och Alice ut på en kortare morgonpromenad. Där satte sig Josef att bajsa tre gånger, kissade länge och väl, viftade på svansen och såg riktigt glad utsmiley.

Jag, helt uttröttad av nattvaket, stod och tittade i fönstret, både log och fällde några tårar igen, nu av lättnad. Efter morgonpromenaden fick Josef sin normala portion mat som han till vår stora glädje åt som vanligt. Han tyckte det var gott och det fanns inga som helst antydningar till besvär med tunga eller svalg.

Så underbart att Josef blivit så mycket bättre bara på ett halvt dygn, och han hade inte fått någon påfyllning av mediciner. De skulle han få först på lördag kväll.

Under lördagen och idag söndag har han varit nästan som vanligt, lite mer stelhet i lederna märker vi, han går lite försiktigare, men humöret är gott och aptiten lika god som alltid. Josef älskar mat.

Vi har så otroligt konstig väderlek, hela omgivningen är isbelagd och det är mycket halt och svårt att gå. Naturligtvis är det extra besvärlig för Josef, så idag tog vi bilen och åkte till skogen. Där gick vi en promenad och hundarna fick några enkla uppletsövningar. Josef var med, skulle minsann leta han också, tog våra vantar och lämnade tillbaka dem, han var så glad och skuttade så vi blev alldeles överrumplade. smiley

Matte, din slarvmaja, nu har du tappat din vante igen!
Han skall äta sina mediciner, doxycyklin, i 10 dagar, på tisdag får vi veta om det verkligen är borrelia/anaplasma. Det tyder mycket på det, eftersom Josef svarat så bra på den medicineringen han hittills fått. Tydligen kan denna sjukdom visa sig på väldigt många olika sätt, i Josefs fall slog det till rejält i kroppen, muskulaturen och även huvudet/hjärnan.

Vi hoppas nu att vår innerligt älskade lejonkung fortsätter att stärka sin kropp, sina muskler och vill vara med oss en bra tag till smiley