Vår debut på långfärdsskridsor blev både succé och fiasko. Per som redan som fjortonåring var god hockeyspelare, så bra att han var med och kvalade in till TV-pucken på den tiden, klarade sin debut riktigt bra. Balansen fanns där, lite stelt men tekniken kommer. Han fick upp farten efter en stund.
Jag har inte stått på skridskor sedan början av åttiotalet, då jag testade lite att åka långfärdsskridsor med medar som satt på slalompjäxorna. Det var stabilt och gick riktigt bra. Som ung åkte jag konståkningsskridskor, en helt annan teknik.
Kom igen nu matte, nu drar vi……………!!!! 
Efter dagens övningar är jag helt mörbultat. Det blev ett antal vurpor, ryggen värker, knäna svullna. Jag gav upp, tog av mig skridskorna och tog min spark ut på sjön istället.
.
Alice och Ida var med oss ute, de är riktiga isprinsessor, Josef däremot fick vara hemma och käka grisöron, vilket passade honom alldeles utmärkt. 
Sparkåkning ute på isen är jättekul, liksom längdskidåkning då underlaget är bra. Men långfärdsskridskor, nej det blir inget för mig. Känner att min rygg, mina höfter inte fixar att ha rätt balans och teknik för detta. Nu har jag i alla fall testat
.
Åka slalom är jag däremot bra på, älskar att susa ned för kilometerlånga fina pister från 2400 meter höjd i Val D’Isere då solen skiner, det är varmt i luften och underbar snö. Längtar……
