Per och Ida startade sin resa till Waxholm klockan 06.00. Det blev en lång dags väntan, Ida hade startnummer 12 (det var två domarlag, men samma bana) och först klockan 16.45 fick hon börja. Det var en molnig dag, solen skulle gå ned 17.15 i Waxholm, så det började bli lite murrigt i skogen. Vi hade hoppats på att Ida skulle intressera sig lite av den stora kampstocken som används vid mentaltester, men den här väl använda blöta slemmiga leksaken var hon inte ett dugg intresserad av. Hon var mer uppmärksam på dofter i skogen och omgivningen. Kanske hon kände lukt från djur som alltid börjar röra på sig i skymningen. Ida lekte ingenting, och fick poäng därefter, d.v.s. 0 på 11 moment av totalt 22.
De 11 första momenten rör kampstocken, leken, jakt (haren) och den lilla trasan som försvinner in i ett rör. Momentet ”socialt samspel” (14) berör hur hunden svara på lekinviter och summerar de första elva momenten. Hon fick även 0 på detta ”svarar ej på lekinviter”.
På de första 12 momenten fick Ida bara 4 poäng. Om vi jämför med hennes syster Bellis, som inte heller svarade så mycket på kamp- och lekmomenten, fick hon dock ihop 87 poäng. Hade Ida åtminstone kommit upp i Bellis lek- och kampintresse, hade Ida blivit godkänd på mentaltesten med god marginal. Ida fick totalt 236 poäng, medan Bellis (vid andra försöket) kom upp i 311 poäng. Vid Bellis första försök fick hon 262 poäng, varav 52 poäng på de 12 jämförande momenten.
Granskar man protokoll och poängsättning på collie och många andra raser ser man att ganska goda poäng på den första halvan av testen är en förutsättning att klara mentaltesten inför korning. Jag vet att många tränar, och uppmanas att träna lek och kamp, gärna med en liknande kampstock. Likaså att träna på ”haren”. Vi har inte tränat Ida speciellt på detta, ville gärna se hur hon löste sina uppgifter i mentalbanan naturligt, utan påverkan.
Däremot tränar Ida brukslydnad och spår med Per vilket säkert påverkade hennes agerande idag. Hon var fokuserad på sin husse och förare.
Vi värdesätter högt stabilitet, goda nerver samt riktigt god tillgänglighet samt ingen aggressivitet. Ida fick bra poäng på sin nervfasthet, hon lade inte på sig några som helst minnesbilder, avreagerade direkt, var normalt nyfiken när anledning fanns och visade ingen aggression. Hon avslutade med att vara totalt skottfast. En riktigt bra hund i våra ögon
.
Som dessutom är totalt oberörd av olika miljöer och underlag, går glatt in i alla lokaler, klubbstugor etc.
Per berättade att hon var jättetrevlig i banan, tyckte det var roligt och efter varje moment, som hon bara behövde avreagera en gång, gick hon förväntansfullt vidare till nästa.
Nu har vi testat två av ”Leibarnen”, fler skall vi inte mentaltesta. De är alla väldigt sociala, glada och vänliga hundar. De tycker om att leka, kampa men under naturliga former. Ida kommer ofta med en stor gren, pinne hon funnit i skogen, då skall vi leka, ha dragkamp. Så gör de andra i kullen också.
Likaså gillar de långa leksaker som slänger och dänger, skramlar och låter.
Föremålsintresse och lek finns det gott om, men på deras villkor.
