Gudrun Carlsson

Med några bilder på Idas fantastiska som illustration startades en tråd om colliens olika gångarter, anatomi och rörerelser på Collieforum . Kerstin Berminge bad att få starta tråden med min tillåtelse att använda bilderna, som hon var mycket förtjust i. Kerstin besitter stora kunskaper i ämnet och vi hade hoppats på en bra, intressant diskussion och information.

Jag vet sedan tidigare att det är svårt att kunna föra en konstruktiv debatt på detta forum, det finns alltid några få som skall gå till angrepp, ifrågasätta och gå ifrån sakfrågan. Oftast spårar det ur, och tyvärr det tog inte lång stund förrän det gjorde det nu också. Diskussionen skulle inte handla om huvuvida Ida hade fel i ryggen, höfter, var felkonstruerad, borde ha hälta pga snedbelastningar etc. Att det var rent av skadligt at tillåta en hund passgå i hög fart (flygande pass).

Ämnet har haft många visningar, 947, men när missunsamheten triggas igång (Kerstin berömde Idas goda rörelser),, börjar vissa leta fel och tappar fokus på ämnet. Då tystnar tyvärr alla andra som faktiskt kan vara riktigt intresserade att få vara med, lära sig något nytt. Jag bad att tråden skulle låsas när inte” debattörerna” kunde hålla sig till ämnet.

Har fått Kerstins tillåtelse att citera lite av hennes intressanta inlägg och information från forumet. Bilderna är desamma.

”Här kommer bilderna på Gudrun Carlssons tik, i både flygande pass och trav. Tiken har härligt långt steg.
I den förra tråden, “svag rygg”, säger flera att deras collies passar i långsamt tempo, och som sagt, det är vad man kallar grisepass på islandshästarna, en icke önskvärd gång på dem heller. Men grisepass ska skiljas från flygande pass som är den snabbaste hästgångarten, snabbare än både trav och gallopp alltså. Därför får hästar inte passa i travlöp ex. Det är fusk liksom. Bland islänningarna finns det tregångare, fyrgångare och femgångar
1: tregångare har skritt, trav och gallopp
2: fyrgångarna har skritt, trav, gallopp och tölt
3: femgångarna har skritt, trav, gallopp, tölt och kronan på verket, flygande pass.
Finast är femgångarna.
Grisepass räknas inte ens som gångart, bara som ett felaktigt rörelsemönster.

Se, häpna och beundra! Tiken har fantastiska rörelser.

Hon visar upp flygande pass på de högra bilderna och trav på dem till vänster. Långa fina steg. Jag är full av beundran. Jag avundas dig Gudrun för denna hund, skulle gärna ha en collie med flygande pass .

Jag gissar att den här tiken också kan tölta, om man lyfter upp hennes huvud när man springer med henne (något som skulle anses väldigt fel i en utställningsring förstås men som visar att hunden har en mycket flexibel rörelseapparat, liksom den flygande passen visar). Det skulle förvåna mig om hon inte kan tölta ockå, men säker kan jag inte vara. ”

”Det är inte bara så att hon har en fantastiskt påskjut bak, hon har enormt långa steg också och man kan i det här fallet inte hävda att hon har “mer påskjut bak än fram för frambensrörelserna är också långa.

Om man tittar på hennes fötter, ser man att med den steglängden skulle hon krocka med bak/framtassen i högre fart, alltså övergår hon då till flygande pass, gissar jag. De flesta collies, liksom hästar, skulle istället ta till gallopp i den situationen. Endera går de över i gallopp för att de inte kan trava fortare, eller, om de har långa steg, för att tassarna fram och bak just krockar om de travar fortare.

Det finns ett annat sätt för hunden, liksom för hästen, att lösa det här problemet, och det är med s.k. svävande trav, att de i ett ögonblick under travandet inte har någon tass alls i marken, men det är väldigt sällsynt.

Lite om rörelsernas historia:

Det var en gång, som alla berättelser börjar, då man bara red hästarna för man hade inte upfunnit kärran. Då töltade nog de flesta ridhästarna för det är den bekvämaste gångarten att rida i. Det Det finns många fler hästraser som kan tölta. De amerikanska koponnierna gjorde det exemplevis. Pasofinon gör det, en del arabare kan tölta, liksom travarna m.fl.

Men nu hände det sig för evigheter sedan att man uppfann dragkärran och började spänna hästar för vagnar. Då tappade man så småningom intresset för tölten och slutade avla för den, varför den nästan försvann – men inte helt. När man nu ansåg att travet och galloppen var de önskvärda gångarterna tappade man kunskapen om tölten och om hur man rider en häst för att få den att tölta.

Så sent som på 1960-talet menade man att en massa träsnitt på hästar från medeltiden, som töltade, var felaktigt avbildade. Man trodde att folk inte hade kläm på hur hästar rör sig på den tiden, medan det istället var de mer sentida människorna som tappat kunskaper om hästarnas vairabla rörelsemönster. De kunde inte heller rida hästarna så att de gick upp i tölt även om hästarna hade tölt, som sagt. Man behandlade alltså då travare som naturtöltade för hälta, för att man inte förstod bättre.

Innan vi började importera islandshästar i större skala, vilket var under senare delen av 60-talet, visste man alltså ingenting om tölt eller om flygande pass i Sverige. Gissar att man visste mer i USA men på den tiden var ju informationsflödet mellan kontinenterna inte lika effektivt som idag.

Med islandshästarna och entusiasterna för dessa (vi var med bland de första att skaffa islandshästar och var med på det möte då Svenska islandshästföreningen startades i början av 70-talet) och med slow-motion-kameran kunde man kartlägga hästarnas rörelser på ett sätt som man inte hade kunnat tidigare. Då först började man förstå att många hästar har ett mer varierat rörelsemönster än skritt, trav och gallopp.
Då först kunde man konstatera att de där gamla träsnitten avbildade töltande hästar och att medeltidens konstnärer visste mer om hästarnas rörelser än man tidigare trott.

Det är då ganska naturligt att även andra fyrfota djur kan ha fler gångarter – ibland. Även där har vi ju ansett att det bara är skritt, trav och gallopp som räknas och bara avlat för dessa gångarter. När hundstandarderna skrev, på den tiden då man inte visste så mycket om hästarnas rörelse, så tog man hästen som förebild vad gällde rörelsemönstret och bestämde att även hundar skulle skritta, trava och galloppera, punkt slut.

Jag har som sagt sett både collies och andra hundar tölta, så sannolikt är det så att även bland hundar finns, åtminstone hos somliga individer, fler än de vanliga tre gångarterna. Det är bara det att hundfolk ligger sådär en 50-75 år efter hästfolket vad gäller insikter om rörelsemönstret hos fyrfota djur.
_________________
Kerstin

Väldigt underligt att folk inte kan läsa vad jag faktiskt skriver. Jag har inte sagt att det är önskvärt med collies som bara har flygande pass. Jag har inte sagt att man ska ändra standarden så att pass blir normalgångart. Jag har inte sagt att hunden ska passgånga när de vallar. Jag har inte sagt något alls om vilken gångart som är den bästa för det ena eller det andra, annat än jag är övertygad om att hunden vet den saken bäst själv.

Vad jag är imponerad över vad gäller den här tiken är att hon BÅDE har flygande pass och ett fantastiskt trav med mycket långa steg. Och som sagt, ingenting i standarden säger att det får en collie inte ha.

Vad jag mer vill säga är att det är dags att hundfolk inser att det finns mycket de inte vet om hundars rörelser. Själv tycker jag det var fantastiskt att se en collie i flygande pass, för det visar att även somliga hundar har fler och mer varierade rörelsemönster än vi fått lära oss att de har. Och jag tror, till skillnad från andra att naturen vet bättre än vi människor vad som är funktionellt och bra.

Det är så i naturen, nämligen, och även om hundar ofta är sönderavlade så har de en del natur kvar i sig, att de är mycket mer varierade och mycket mer komplexa än vi tror. Det ska vi vara glada för, åtminstone de av oss som gillar utställningar, för den dagen de allihop är exakta kopior av varandra (eller exakt standardenliga, vad nu det skulle vara) så är det bara att lägga ner all utställningsverksamhet. Den dagen går det först det första inte att komma vidare i aveln, för det andra inte att skilja ut de hundar som “är bäst” (vad nu det är?).

Som sagt, för inte så länge sen bedömdes collies som single-trackade korrekt som “marktrånga” för de skulle ju var bredspåriga och röra bakbenen parallellt. Gör de det så vaggar de lätt och det blir inget vidare bra eller effektiva rörelser av det. Kanske detta är orsaken till att så många långhår har så dåliga rörelser.
Idag tror jag att de flesta exteriördomare anser att single-tracken är det korrekta och mest effektiva rörelsemönstret i trav. Undrar bara hur många av dem som dömer utifrån detta som tänker på, eller inser att de dömer MOT vad standarden säger?
_________________
Kerstin

Tack Kerstin för en intressent lektion i olika gångarter.

Nog för att vi tidigare visste att Ida har excellenta rörelser, men inte att hon behärskar flygande pass. Vi får även testa om hon kan tölta