I många år har jag önskat mig en spark, äntligen står den här hemma – en äkta fin Vansbrosparksmiley. Vi provkörde den igår, Ida och Alice drog mig. Tjohooo, vad kul vi hade, det gick undan vill jag lova. Jag hade lite svårt att styra den med två vilda tjejer före. Det blev tjut och skratt smiley. Idag skall vi ge oss ut på isen!

Husse förstörde allt……. grävde en “skyttegrav”. smiley
Igår var Alice en rymmarhund, så olydig att jag var riktigt arg på henne. Eftersom snön är så packad är staketet inte så högt längre. Det passade Alice på att utnyttja, hon försvann från tomten två gånger och jag fick åka med bil och leta efter henne i hela Blomberg.

Vid båda tillfällena fann jag henne sorglöst spatserande, “som visslande-härlig utflykt- i- solskenet” på vägen. Hon såg så glad ut när hon såg vår bil, jag flög ur ilsk som ett bi och läxade upp henne, men vad hjälper det. Hon tar inte åt sig ett dugg, tittar bara med tefatsstora ögon, “rycker lite på axlarna” som att – “herregud vad du tar i, det var väl inte så farligt.”

Efter första rymningen åker vi hem igen och jag stänger av trädgården, där det är som lägst vid staketet, låter dem vara på baksidan. Döm om min förvåning, några timmar senare då jag skall ta en kopp kaffe och brukar få sällskap av hundarna. Josef och Ida ligger och sover i solskenet, men Alice…………..!!!!!! Jag hittade inte Alice och försökte lista ut var hon nu hade tagit sig över staketet. Jojomen, där såg jag spår på utsidan. Hur länge denna uflykt varat vet jag inte. Den efterlängtade härliga kaffepausen i solskenet fick vänta.

Jag slängde mig i bilen, åkte runt här i Blomberg. När jag var på väg hem igen, vem kommer inte där på Blombergsvägen? Alice, precis lika sorglös och glad som några timmar tidigare. “Tjenare matte, vad bra att du kör hem mig, jag har fått lite besvär med snö i tassarna” Suck, vad gör man?

På kvällen grävde husse diken vid staketet runt trädgården, det var inte populärt idag på morgonen. Alice hade allt tänkt ta en liten sväng igen, det förstod jagsmiley.

Duktigt av Ida att inte hoppa över staketet och följa med mamma, men om jag känner Alice rätt har hon gjort detta i största hemlighet, sådan är hon vår “skogens drottning”. Lurig till tusen. smiley