Igår gjorde jag ett röjande i garderoben på övervåningen. Jag hade en svag aning om att där långt inne skulle finnas ett par längdåkningsskidor. Och det gjorde det. T.o.m. ett par tillhörande pjäxor. men icke stavar. Vi hade sett skidåkare ute på Kinnevikens snötäckta is och blev sugna att ta oss ut dit och åka skidor på längden för en gångs skull. Annars är det skidor utför som gäller.

Det hela började inte så bra, för jag fick en utskällning av Josef, Alice och Ida som heter duga. Jag såg tydligen himla konstig ut och speciellt när jag fösökte förflytta mej. Kan det bero på att jag hade mina slalomstavar ? Dessa är mkt. kortare så stilen blir ngt. framåtlutad. Senare testade jag med Gudruns längre gångstavar och då gick/såg det nog betydligt bättre ut och det tyckte nog hundarna oxå, för de lekte och busade med sin husse. Lite senare på em. åkte jag själv norrut på Kinneviken, uppåt Råbäck. Stundtals får jag in motoriken, så de gamla takterna kommer fram, men som sagt det är minst 20 år sen sist. Jag har fått “blodad tand” så det blir en tur med vovvarna idag oxå. smiley

Måste köpa mej ett par riktiga stavar bara.