Ida och Alice börjar dagen med en liten morgonserenad tillsammans. De nafsar och gnager varandra runt öronen och halsen samtidigt som Ida börjar “sjunga” med sin mörka basröst för att sedan passera hela registret och avslutar med höga C. Hon har hela tonregistret! Alice ackomanjerar med sin ljusa och mer entoniga stämma. De är så himla roliga och gulliga. 
Önskar vi kunde fånga deras trudelutter och pussande på en liten videofilm men de vill vara ostörda när de “sjunger” sin a cappella i stämmor. 
På tal om smarta, roliga collie!
En av julklappsböckerna var “100 Hundar som förändrade världen”. Där beskrivs Lad, en renrasig collie född i Amerika 1902. Lads äventyr blev berömda – och i stort sett sanningsenligt beskrivna – i noveller av Albert Payson Terhune. Terhune beskrev sin märkliga collie, jag citerar: “han hade ett hjärta som inte visste vad fruktan var, inte heller illojalitet eller elakhet. Han var oerhört mycket mer än bara en lojal och hjältemodig colle. Han hade en lekfull känsla för rackartyg och den mest mänskliga slutledningsförmåga jag någonsin har upplevt hos en hund” Slut citat!
Lad blev 16 år gammal och 1919 utkom Terhune med en sorts memoarer, en samling noveller som hette “Vår vän Lad”. Boken blev en bestseller och skall forfarande finnas i tryck. Den skulle jag gärna vilja ha. Tycker jag känner igen beskrivningen av Lad i våra glada, trevliga colliehundar. 
Lite rackartyg förgyller vardagen.
