Vi har sträng vinterkyla, snö och is och jag gillar det. Det är så vackert ute, snön och den tunna isen i viken färgades rosa strax innan solen gick ned.

Det är årets sista dagar och med en ny blogg inför 2010 vill jag gärna börja den med en tillbakablick över 2009. Det blev ett bra år, men även sorg och förtvivlan. Precis så som livet är, för att finna och känna glädje behövs även nedstämdheten. Motgångar föder nya tankar och idéer. Har under året funderat mycket över mitt liv och finner en ro i min ensamhet på dagarna. Jag har ju världens bästa vänner som sällskap, hundarna är så okomplicerade, glada och vänliga. De ger mig många leenden och glada skratt med sina påhitt.

I februari reste Per ned med Alice till Danmark för parning med Orlando. Det blev ett lyckat möte och efter ca 30 dagar tog vi ultraljud som visade på minst fem valpar. Alice mådde som en drottning, var glad och matfrisk.

Däremot oroade vi oss för Gordon som blev allt sämre. Vi firade hans 13-årsdag den 8 mars med tårta och presenter. Ett par veckor senare bestämde vi oss för att låta Gordon få somna in, medan han var så pass glad och hade lite livskvalitet kvar. Den 24 mars fick vi tid hos veterinären. Det var ett tungt dygn, men vi försökte vara som vanligt tills det var dags för sista resan i bilen. Vi tretiden vandrade Gordon över regnbågsbron, allt var vackert, lugnt och skönt. Josef, Alice och Ida saknade Gordon, de letade efter honom, vände sig om för att vänta in honom på promenaderna den första veckan.

Gordon kremerades enskilt och efter ett par veckor fick vi hem honom i en fin urna av trä.

Bara några dagar efter att Gordon somnat in hände något med Alice under en av våra promenader. Hon smet iväg i ett obevakat ögonblick, hon är en mästare på att ”smita iväg, gå upp i rök”. Vi vet inte om hon skadade sig eller överansträngde sig med sin tjocka mage. Hon var inne på 49:e dygnet i sin dräktighet. Hon fick väldigt ont. På morgonen såg vi svart flytning och det blev ilfart till Djursjukhuset och ett ultraljud togs. Valparna låg där så fint och alla hade normala hjärtljud, Alice fick antibiotika och fick åka med hem igen. Hon blev dock inte helt återställd, det blev flera resor till Djursjukhuset och flera ultraljud. På dag 59 blev det akut kejsarsnitt, två mycket livskraftiga gossar plockades skrikande ut ur livmodern, medan de andra var döda. Gossarna var för tidigt födda men vägde 206 och 263 gram. Alice hade inte fått igång sin förlossning och därmed fungerade inte hormoner som sätter igång mjölken. Det blev dåligt med mjölk de tre första dagarna så Per och jag fick vaka och stödmata. Men de båda vackra gossarna, en blue merle och en trefärgad, hade stark överlevnadsinstinkt, var oerhört energiska och nyfikna på livet.
Vi döpte dem till Arctic Explorer Peary & Henson, efter två tuffa amerikanska män som under stora umbäranden lyckades ta sig till Nordpolen exakt 100 år tidigare!

Äventyret slutade lyckligt och de här båda gossarna står mig så närma hjärtat just för att de hade en så oerhört hård start i livet.

Peary ”Perry” bor nu tillsammans med sin storasyster Bellis i Karlstad och Henson ”Kashmir” flyttade till sin far Orlando i Danmark. Båda grabbarna blir snart 9 månader och utvecklas till vår stora glädje väldigt väl.

Under våren och försommaren gick Ida och jag en viltspårkurs. Ida visade sig vara en helt otroligt skicklig spårhund, klarade de fyra viltspårproven utan några bekymmer och endast två år gammal, blev hon den 13 augusti Svensk Viltspårchampion. Hon blev därmed den 5:e collien i Sverige med denna titel!

I juni fick Ida också sitt tredje och sista Certifikat på utställning och är nu fullcertad, FC.

Vi är mycket stolta över Alice första kull, de har alla blivit duktiga, trevliga, vackra och mentalt stabila. Sydney har blivit pappa under året. En av hans döttrar finns tillsammans med honom på kennel Angeleye. Sydney leker mycket med sin lilla dotter Maja, de har jättekul ihop.

En helg i september reste vi med husvagnen ned till Köge i Danmark för att träffa Britta och Erik samt hundsläkten. Britta visade också Ida på två Internationella utställningar. Hon fick bra bedömning, Excellent, trots att hon var väldigt urfälld. Vi fick också träffa lille Kashmir, det blev ett kärt återseende!

Vi firade våra duktiga flickor, Patricks döttrar, Baby, 2 år, som nyligen blivit Lydnadschampion samt Ida, 2 år, som blev Viltspårchampion. Champagne, löjrom och lite andra godsaker till hundar. Filken fest!

Under samma helg passade Carin på att gå mentaltest med Bellis. Hon fick ihop 262 poäng och var skottfast, riktigt duktigt gjort av en så ung tik. Inte många collie som klarat av den nya korningen, 300 poäng behövs för att få godkänd korning. Vi är glada och stolta över hennes prestation, trots att det fattades lite poäng för att få den åtråvärda titeln.

Äntligen blev det semester för Per och mig. Vi har längtat så efter att få komma bort från vardagen och bara njuta, bada och ha det lugnt och skönt i två hela veckor. Aruba var perfekt för oss. Vi kom verkligen till paradiset! Hundarna trivdes gott hos Susanne på det lilla familjära hundpensionatet i Töreboda.

Nu står vi inför ett nytt spännande år 2010. Hoppas det blir ett lyckosamt och glädjefyllt år!